I förrgår sa Colin sin första 4 ords mening: Inte den tack tack! Jag blir så stolt för varje gång han säger någonting. Nu säger han oftast två ord samtidigt tex: Sitt ner, nej pappa, titta mora mm. Orden är så många att det inte riktigt går att räkna dem längre. Det är riktigt skoj att han kan berätta vad han vill med ord och kroppspråk tydigt.

Snart börjar han på dagis. Då kommer han att prata mer och säkert lära sig massor med satyg. Något jag inte ser fram emot är när han börjar svära. Det gör inte vi här hemma. Jag är rädd att allt fint som denne artige lilleman lärt sig försvinner där borta. Han säger tex alltid tack när han ber om något, när han får något eller ätit färdigt. Vi behöver inte säga åt honom att göra det han säger det på egen hand. Han tar för sig och tar kontakt med nya människor och barn. Det är ordning och reda på vår grabb. När han äter russin och paketet är slut. Då går han och kastar det i papperskorgen. Hittar han skräp på golvet så gör han likadant. Han städar och lägger saker i rätt lådor när han lekt färdigt. När vi sa gå ut plockar han fram skor och kläder. Ibland säger han till när han behöver gå på pottan (tta).

Vi tränar mycket motorik, sjunger och leker lekar. Genom att göra olika klapplekar, vilket Colin älskar så lär han kordinationen bra. Han gillar att läsa på sin abc tavla med pappa. Om man ber honom om bokstäverna i hans namn kan han peka ut dem på hans rumsdörr. Christian läser ofta böcker med Colin, det har han gjort sen han föddes så det gillar han. Idag ritade han sin första teckning här hemma. Den blev så fin.

Jag är världens stoltaste mamma. Det kan jag erkänna. Nu är jag bara skraj att allt han kan ska försvinna eller bytas ut när han börjar på dagis. Det återstår att se. Kan inte förstå att han blir hela 14 månader nästa vecka <3