När jag vaknade imorse var killarna i full rulle. De gick iväg på barnrytmik så jag passade på att slappa lite. Dock var de borta lite för länge så då blev jag deppig. Tycker inte alls om att vara ensam nu. Det känns som att de inte kommer tillbaka igen. Colin pratar fortfarande om besöket hos morfar i torsdags. Att han hade mössa på sig inne och en blå knapp på halsen. Jag ångrar inte en sekund att han fick följa med dock kommer det nog dröja innan jag släpar med honom till uppsala igen. I eftermiddag ska vi iväg på kalas hos Colins faster.