Civilkurage
Kategori: Familjeliv
En eftermiddag ett år tidigare upplevde jag bristen på civilkurage. Jag fick vattenplaning med min moped mitt istan, mitt emellan två busshållsplatser vid min skola. Där låg jag mitt i vägen. Ingen klev ur bilarna och hjälpte mig, minst 50 st stod och vänta på bussarna utan att ens komma fram. Eftersom jag fått en spricka i skulderbladet kom jag inte upp själv. Efter en stund fick jag panik då en brandbil kom, men den kom ju till mig. Tack gud, två brandbilar, en ambulans, en akutbil och en polisbil kom tillslut. Tur att pappa hann komma och åka med i ambulansen, men han skrattade bara åt mig. Åh jag saknar dig pappa ♥
I lördags fick jag iallafall testa på mitt eget civilkurage. Jag har fem minuters gångavstånd till mitt jobb. När jag gått några meter så ligger det en tjej på gatan, en person med bil har stannat och lagt en filt över henne. Jag går fram för att fråga om de behöver hjälp men då kom ambulansen så då gick jag. Vet ju själv hur det känns att ligga där. Gick vidare och fentio meter ifrån ligger en äldre man på vägen, precis som att han vickat med cykeln helt orörlig. Jag springer fram och en person svänger av med bilen och kliver ut. Då kommer en kille från tjejens ambulans jag frågar om de behöver hjälp men han kollar pulsen och säger njae.. Det tog säkert en kvart innan hans ambulans kom. Helt sjukt, stackars människa (även om han inte levde) att ligga mitt i stan där alla åker förbi och glor.
Jag önskar att jag kunde gjort mer men är endå glad att jag frågade om de behövde hjälp istället för att ställa mig bredvid och stirra eller bara gå förbi.
Det ska bli spännande att se hur folk reagerar ikväll, jag beundrar alla som har gott civilkurage.
Bloggadress: http://intefilles.blogg.se/