Ja, jag är för snäll för att någon gång stå för vad jag tycker. Jag är alltid trevlig och snäll och håller inne med allt. Jag anpassar mig efter alla och gör allt åt alla. Säger aldrig nej, tänker aldrig på mig själv eller mitt eget bästa utan finns för alla andra. Undra om jag någon gång kommer att bryta den isen? Om det är bra eller dåligt ja.. Båda delarna. Säger jag sanningen blir folk sur. Håller jag det inom mig ( som alltid ) så blr det aldrig någon skillnad?

Min jätte snälla farmor ringde mig imorse och frågade om jag ville ha frukost. Självklart rusade jag upp dit och åt. Massor med gott. Så där satt jag och åt, och åt och åt. Sen satt jag och pratade till kvart över två. Då gick jag hem. Sen har jag varit hos barnmorskan. Hjärtljuden låg ju på 142 som alltid. Magen växer som den ska men jag hade gått ner ett kilo och jag hade jätte lågt HB därför så ska jag iväg till hematologen imorgon bitti och reda ut felet.

Sen åkte jag hem till pappa och packade. Jag är snart klar men det känns lite sorgligt att städa bort sig själv liksom. Men sånt är livet nu är jag påväg ut, på riktigt!

Efter sjukhuset imorgon ska jag träffa världens bästa Johanna vi ska åka runt och kolla lite på prylar till flytten och kanske äta lite god lunch och sånt. Sen kommer mamma så jag vill träffa Emmy lite. Jag saknar ju faktist henne väldigt mycket. Sen ska jag ju ut med Älsk och äta middag med "alla" som han sedan ska ut med vad jag förstår. Men då vill jag inte vara med för jag känner mig väldigt otrygg ute sådär. Men det var ju trevligt att dom skulle äta innan så man kan vara med lite.

Jag har aldrig haft så mycket planerat som nu. En hel vecka framåt har jag planerat saker, det har inte hänt sen jag tog studenten.

En sväng med hunden sen dyka ner i sängen är något som står på mitt schema.