Sandra - Colins mamma

klockan är 10.40 och jag sover inte. Hade massor att göra på jobbet inatt. Hann inte ens sitta ner och dricka en kopp kaffe på mer än 1 timme. Så är det när man är ensam med 24 dementa. En kvart innan jag slutade fick jag pölttsligt ett slag i bröstet. Kunde knappt andas och röra mig för det spred sig ut i ena armen, upp i halsen och runt hela bröstet och kroppen där. Kunde knappt ta mig hem. Väl hemma trodde jag att jag skulle dö. Kunde inte lägga mig i sängen så jag försökte bulla upp med kuddar för att sova sittandes. Somnade i 30 minuter sen kunde jag varken andas eller sova så jag fick kravla mig ur sängen och peta i mig lite gröt. Har fortfarande ont men det har gått över lite. Känns så konstigt när man kämpar för att röra på sig så går det inte. Hoppas verkligen att det blir okej tills ikväll. Har ju två jobbpass kvar innan jag får vila. Nu är jag jätte trött men biter ihop. Vi ska ju på glöggis hos Colins kompis Henry om några timmar.