Tiden som är förbi
Kategori: Familjeliv
Johanna och jag träffades på ängen då hon flög drake, vi båda minns det som igår. Vi älskade att läsa KP ( kamratposten ) tillsammans. På högstadiet började vi umgås lite mer för då hade vi ju inte våra "klubbar" längre. Toppen, inget som kunde hindra oss. Vi umgicks mer och mer. Det började på sommarlovet innan sjuan började. Jag hade gjort illa mig när jag åkt rodel och kunde inte gå. Hon kom förbi på sin sparkcykel och vi åkte till mamma där jag hade bredband. Supercoolt! Eller? Jag viste inte vad det var men på ett kick viste jag mer än vad lunarstorm var. Msn! Vilken fantastisk uppfinning. Jag sitter inne på det än idag. Tänk åtta år sedan. Vi satt där dagarna långa. Skolan började och vi började ladda ner musik på pappas dator och brännde skrivor som aldrig förr. Låtar som in kommer far och bamsesaga var ett återkommande spår. Efter ett tag skaffade vi oss en varsin Jens of sweden mp3. WOW där gick vi i skolan och lyssnade på musik med en fin lysande blå display. Hela 32 låtar fick plats om man hade tur. I nian vurpade vi på min moppe och Johanna bröt tummen. Jag fick som straff att skala hennes potatis under de veckor hon var gipsad. Johanna och jag var sjuka en vecka tillsammans. Vi körde stenhårt i webbkameran och hon spelade in massor med roliga filmer till Gullan bornemarks musik. Vi åkte tillsammans på flera Lena Philipsson konserer och hade kisstävling i Falun. Vi är så nära varandra än idag att vi nästan läser varandras tankar. Vi är som en person när vi ses och ingenting kan någonsin skilja oss åt.
Sofia ( Fia ) och jag har gått hos dagmamma tillsammans. Vi bråkade om vem som skulle vara simba och nala när vi lekte lejonkungen i trappen. Men det bästa på dagen var iallafall när vi fick leka hund och äta puffat ris. Vi gick både på kyrkis och balett tillsammans. Minns du när vi var blommor? En dag tog Fias mamma med oss på teater, klas klättermus. Den var jätte bra. Vi hoppade hopprep på hennes gård där man kunde fästa hopprepet på en krok i ett träd så även två personer kunde hoppa långrep. Jag, Sofia E och Sofie slogs lite om att vara Fias bästa kompis. När jag fick en ny cykel i födelsedagspresent ägnade jag en hel kväll åt att cykla in i hennes bakhjul så att det lät roligt. Det var jätte kul, tyckte iallafall jag! Ibland bråkade vi på skolan, det gick snabbt över när vi gick åt ett varsitt håll och möttes på mitten. En dag retade jag Fia för att hon hade kantarell gula byxor. Vem kan igentligen glömma teatern papegojjan vi gjorde i trean. Fy sjutton vad pisamt. För några år sedan var vi till hennes stuga i Göteborg, oförglömmligt!
Alla våra sommarkvällar på min balkong allt kul vi haft tillsammans. All trygghet vi haft från fridhem. Vi 4 kommer alltid att hålla ihop vad som än händer, hur lång tid det än tar mellan gångerna vi ses allihop. När vi började på gymnasiet splittrades vi till en del men endå inte. Vi har klarat oss igenom den tiden så varför ska inte vi klara oss genom framtiden? Undra hur många kroketter vi har ätit sammanlaggt? Vi måste göra det snart igen eller hur? Sist vi sågs var i torsdags då vi fikade på mocca i stan. Guld värt man lever verkligen på moln efteråt. Hoppas det blir snart igen. Jag säger bara en sak: KRIS!
Mycket har förändrats med tiden både i samhället och i livet. Jag har en familj nu. Min sambo Christian vår son Colin och hund Ville. Madde har sin pojkvän och har flyttat till brynäs. Hon jobbar. Johanna bor med sin Eric och Fia och Johanna pluggar. Vi kan hålla ihop endå. Men hur kommer Colins framtid att se ut? Kommer han att få en lika trygg och oskyldig uppväxt som oss? Samhället har förändrats stort bara nu. Mycket yngre personer som börjar dricka alkohol alldeles för tidigt. Det är massor med grupptryck och barn blir mobbade för hudfärg och efter hur mycket teknikprylar de har. Unga tjejer som ska se ut som barbiedockor och teknikprylar är saker som har betydelse redan på dagis? Kan man data eller inte? Det grupptrycket har vi fyra varit skyddade ifrån. Vi har klarat oss upp till laglig ålder och är förståndiga på den fronten. Vi har fått stått ut med mycket. Jag kom bara överens med två st i min klass på gymnasiet bara för att jag varken drack alkohol eller rökte. Därför blev man inte accepterad av resten. Jag har inte druckit alkohol förns jag var 18 och jag har hållt mig till måttlig mängd. Har blivit för full en gång. Då var jag hemma hos pappa och firade hans morbror som fyllde år och åkte till Johanna senare och fyllde på. Jag ramlade ner i diket efter stora vägen vid Andersbergs IP och Christian fick komma och hämta mig förra året i April, kanske då Colin blev till?
Hur kommer det se ut när Colin ska in i det här livet? Kommer han att vara lika förståndig som mig eller kommer han bli en strulig en som man ska vara livrädd för att släppa ut ensam? Om han blir som mig kommer han bli mobbad för det? Hur kommer ungdomsvåldet att vara och vad kommer han att få för sorts vänner? När man ser på ungdommarna idag, dom som står nere på stan, spottar, skriker, röker i stora gäng. Har stora jackor och mysbyxor. Vad kommer dom få för framtid? Går all undom i fel spår nu för tiden och hur ska jag göra för att skydda mitt barn från detta? Tiden går skrämmande fort och snart är han där. Min son Colin kommer snart att vara här där jag är. För vart har alla mina år tagit vägen?
Jag älskar min familj och mina vänner <3