Sandra - Colins mamma

Hur smart kan man va?

Kategori: Familjeliv

Gick hemma och plockade och skulle precis till att diska. Då ringde mamma. Jaha tänkte jag. Att hon ringer idag då vi sågs ju igår. Jag: Hej.. Mamma: Ja nu är jag snart framme är i Tönnebro, hos dig om 30 min. WHAT?! Ja vi skulle ju på studentfirande, Colin sov och jag såg ut som en... Ja så det var bara att slänga på sig nåt och dra på lite smink håret stod åt alla håll. Colin fick med nya kläder och Ville sig en kiss innan vi åkte hem till Elin. Grattis till studenten Elin! Hade supertrevligt där. Mycket gott att äta och massvis med människor, kända som okända. Tänk att fast man inte umgåtts såhär på massor med år så känner man endå sig så hemma med alla runt omkring. Tänk vad roligt vi haft hela vår uppväxt och sedan glidit ifrån varandra. Det känns så sorgligt. Hoppas verkligen att vi kan ta upp kontakten igen jag och Emma.

Det är massor med studenter som tutar, skriker, sjunger och har det trevligt här utanför. Vet ni? Jag störs inte för 5 öre. Det gör mig lycklig att se lyckliga människor. Jag kan känna mig lite ledsen därimot. Jag tänker tillbaka till skoltiden. Varför var jag inte med på studentkryssning, barrunda, vattenkrig, brännboll och åka flak? Jag har alltid gått på säkra kort bara varit med sånna personer som känts säkert. Jag gjorde exakt lika som en annan person som jag höll mig till hela skoltiden. Nu känns det bortkastat och det kändes inte rätt att säga nej till allt det där då heller. Varför gjorde jag inte det jag själv ville? Nu har jag inte kontakt alls med personen och kommer aldrig att ha. Jag saknar Sofia som jag har haft så roligt med i skolan. Att först umgås varje dag till en gång i halvåret får mig lite att dra av mig mitt eget hår. Hoppas vi hinner ses snart!

Det om detta. Nu ska vi se film och myyysa!

Svar till anonym:
Jag hittade badkaret HÄR

Kommentarer


Kommentera inlägget här: