05.00 slog Colin upp sina blå. Vi tre försökte somna om men lillen var på topphumör vände sig till mage och ålade runt i sängen. Efter att vi gått upp och pappa klätt honom lekte han i gymmet och jag började betala räkningar. Ja då började han gnälla och när jag tog upp honom somnade han på stört i famnen. Så nu ligger Colin och sover C i sängen och spelar spel och jag sitter här och pratar med Tess :) Idag är tanken att jag ska börja dieta, leva på pulver. Får se hur det går. Just nu håller min mage på att avlida men ska vänta till sju. Vänja magen att äta var tredje timme och lite per gång.

Annars vet jag inte vad jag ska göra idag. Känns endå som om att det kommer bli en toppendag. Ska ta en promenad till Fridhem och hämta lite saker. Får sällskap en bit av Tess och så ska jag nog lägga ut min cykel idag så att jag blir av med det problemet. Hoppas pappa har tid att följa mig iväg med datorn också. Det känns som det mesta går bra just nu. Vi kom överrens om mellannamn igår så nu åker pappren in innan det blir strul. Sen blir dagispapper in och jobbpapper efter det är alla räkningar betalda och de flesta vuxengrejjorna klara på ett tag. Så sjukt skönt att bara njuta och leva resten av månaden.

Sån lättnad som jag känner nu har jag inte känt på mer än ett år. Det är sommar, jag har 100 % nattjänst i sommar plus extrajobb både i kommun och på sjukhuset. Jag har en fin och frisk son som sköter sig näst intill själv, jag har ett toppenbra förhållande med Christian, vi bråkar aldrig och då menar jag aldrig jag tror vi småtjaffsat sådär tre gånger efter Colin föddes och sen har vi bara skrattat endå för det blev så larvigt, vi har verkligen kul tillsammans fast vi är hemma mycket tillsammans. Har man klarat sig hemma i ett och ett halvt år tillsammans utan jobb och suttit på 20 kvm i ett år tillsammans arbetslösa så är man nog gjorda för varandra. Jag har hittat Tess och Gabbi som också har barn. Supertoppen att ha några riktigt bra vänner som man kan prata barn med och umgås med vi har jätte kul ihop. Jag träffar Johanna mist ett par gånger i veckan och hon är ju min batteriladdare. Ingen Johanna, ingen Sandrah.

Colin har fått mig att leva igen. Oss båda tror jag. Vi har blivit en lycklig familj och har allt, men mest av allt kärlek. Det känns underbart att kunna skratta och känna lycka i hela kroppen, så det pirrar och man är nära till tårar. Det kan inte bli bättre än såhär. Jag älskar er Colin & Christian <3