Sandra - Colins mamma

Idag, den 9 December 2011 har jag varit på begravning. Ett sista farväl av min älskade pappa, min sons morfar. Imorse när killarna åkt till förskolan kände jag som alla andra dagar tomheten. Har aldrig tagit Colin förgivet, är alltid berädd på att han inte kommer tillbaka när han går. Kan låta konstigt men det är faktiskt så. Jag tar vara på varenda möte med alla jag känner och är mycket medveten om att oväntade saker kan ske mycket plöttsligt. Det finns bara en person som jag någonsin tagit förgivet, pappa. Varför lämnar du mig nu? Du är den som alltid finns när jag behöver en kram, ett råd, fälla en tår eller två. Den som ringer och frågar hur jag mår varje dag. Vad gör jag när jag behöver din famn att krypa upp i? Skrämmande känsla att vara helt ensam. Jag kan inte förstå att det är du som ligger i den vita kistan med ett stort hjärta över gjort att röda rosor som vi sagt farväl till  idag. Jag längtar tills vi ses igen pappa, du kommer alltid att finnas i mina tankar och mitt hjärta ♥